Häckningskriterier

Fågelatlasen skall visa de olika fågelarternas häckningsutbredning. Därför måste ett häckningskriterium registreras för varje iakttagen art. Det sker med en siffra som anger ett av tjugo specificerade häckningskriterier. Den siffra som motsvarar det högsta observerade häckningskriteriet ska användas. Registrera alltid det häckningskriterium som motsvarar vad du verkligen observerat, inte vad du tror gäller för arten. De tjugo häckningskriterierna är samma som vid de tidigare inventeringarna:

1. Arten observerad under häckningstiden

Detta kriterium indikerar egentligen inte häckning och används därför inte i den här inventeringen.

Möjlig häckning

2. Obs i häcktid, lämplig biotop

Arten observerad under häckningstid i möjlig häckningsbiotop. Kriteriet kan användas för en observation i en tid då det kan tänkas att fågeln kan häcka, i eller i anslutning till lämplig häckningsbiotop för arten. Fågelns uppträdande måste också vara sådant i förhållande till den lämpliga häckningsbiotopen, att det åtminstone finns någon anledning att förmoda att den kan häcka. Således skall inte ett otvetydigt pågående sträck av en art föranleda notering enligt detta kriterium bara för att biotopen under de sträckande fåglarna råkar vara lämplig.

3. Spel/sång

Sjungande hane (hanar) observerad, andra häcknings- eller revirläten hörda eller annat motsvarande beteende iakttaget under häckningstid. Åtskilliga fågelarter har ingen sång i egentlig mening, utan uppvisar andra beteenden eller låter höra andra läten, som har samma betydelse och funktion, d.v.s. att hävda ett revir, en boplats, ett jaktområde, etc. Många fåglar har spelflykter av olika slag med ungefär samma funktion som småfåglarnas sång. Till denna kategori förs observationerna oberoende av hur många individer det är som uppvisar häckningsbeteendet i fråga. Även om den sydskånska bokskogen är full av sjungande bofinkar den dag sent i maj då rutan inventeras, och det står fullständigt uppenbart att de utgör ett häckande bestånd, skall de registreras enligt detta kriterium så länge det är fråga om en enstaka inventering (endagsinventering). Det faktum att en art är allmän och att man befinner sig väl inom dess normala utbredningsområde skall alltså inte leda till att man registrerar den med ett högre kriterium än vad de objektiva observationer man gjort ger underlag för. På motsvarande sätt skall man inte registrera en sällsynt art enligt ett lägre kriterium bara för att man tycker det är uppenbart att den inte häckar

Trolig häckning

4. Par i lämplig häckbiotop

Ett par observerat i lämplig häckningsbiotop under häckningstid. Det skall framgå med rimlig sannolikhet att observationen verkligen gäller ett par, dvs. en hanne och en hona, som uppträder tillsammans på ett sätt som gör det sannolikt att de hör ihop. Detta är för många arter och i åtskilliga situationer svårt att avgöra, men fåglarnas uppträdande och beteende kan vara till hjälp. Flockar med båda könen närvarande får givetvis inte utan vidare föranleda registrering enligt denna kategori. Kriteriet är sannolikt inte särskilt användbart, men när det gäller observationer vid enstaka besök i en ruta är det dock en större styrka att ha sett ett par, dvs. även en hona och inte enbart en ensam hanne.

5. Permanent revir

Permanent revir sannolikt genom observation av revirbeteende (t.ex. sång) eller motsvarande på samma plats under minst två olika dagar. Förekomsten av ett permanent revir eller motsvarande, dvs. att en art uppträder med revirbeteende (med sång eller motsvarande eller i par) på samma plats en längre tid utgör ett starkt indicium på häckning när det gäller ett stort antal arter. Det är givetvis önskvärt att observationerna ligger någorlunda långt ifrån varandra i tiden, åtminstone några dagar, och dessutom gärna är flera än två. I sämsta fall kan det dock bli fråga om observationer av en art på samma plats under två intilliggande dagar. Med "plats" förstås ett område som ej är större än ett normalt revir för arten ifråga. Observeras en art under flera besök i en ruta, men inte inom ett så litet område, att det verkligen är troligt att det rör sig om en revirhållande fågel, skall kriterierna 3 eller 4 användas istället.

6. Parning/parningsceremonier

Parningsceremonier och spel, inklusive parning. Beteenden som hos de flesta arter normalt är starkt knutna till häckningsplatsen. I undantagsfall, t.ex. hos vissa änder, kan parning ske annorstädes. Sådana avvikande beteenden, som kan leda till fel i den bild atlasen kommer att ge av arternas utbredning tas det hänsyn till i samanställningar och presentationer.

7. Bobesök?

Besök vid sannolik boplats. Denna kategori kommer främst till användning för arter som på olika sätt i förväg annonserar att de är ute och letar boplats eller arter som uppträder på ett karakteristiskt sätt på en plats som sannolikt senare blir deras boplats. Hålbyggande fåglar är typiska exempel; de brukar undersöka olika håligheter innan själva bobyggandet påbörjas. Ladusvalor som flyger in i en lada är ett annat exempel. Rovfåglar besöker ofta sina bon utan att ännu bygga eller ha ägg eller ungar.

8. Upprörd, varnande

Ängsligt, eller oroligt beteende eller varningsläten från gamla fåglar tydande på ägg eller ungar i närheten. Vanligen ett mycket starkt häckningskriterium. Vadare beter sig ofta mycket karakteristiskt, även om man ibland får visa viss försiktighet eftersom en del arter tycks kunna varna rätt intensivt en kort tid omedelbart efter att de lämnat sin häckplats och inlett resan söderut. Måsfåglarnas attacker mot fridstöraren är ett annat typiskt beteende som registreras enligt detta kriterium. Åtskilliga tättingar visar också typiska beteenden eller låter höra särskilda varningsläten då de har bo eller ungar i närheten.

9. Ruvfläckar

Ruvfläckar på gamla fåglar studerade i handen. Ett kriterium som praktiskt taget bara är aktuellt i samband med ringmärkning av adulta fåglar under häcktiden.

10. Bobygge

Bobyggande eller utgrävande (uthackande) av bohål. En kategori som knappast kan föranleda några oklarheter. Dock bör betonas att transport av bomaterial, även om man inte kan se själva bobygget, skall registreras enligt denna kategori.

Säker häckning

11. Avledningsbeteende

Avledningsbeteende eller fågel som spelar skadad. Är en starkare variant av kriterium 8 (upprörd, varnande)Ängsligt eller oroligt beteende, varningsläten tydande på ägg eller ungar i närheten.Läs mer → och övergången mellan dessa två är flytande. Sävsparven som släpar vingen och stjärten utbredda i gräset eller strandpiparen som ömsom haltar ömsom flaxar ömkligt framför fridstöraren är typiska exempel. Normal varning, utan tydliga beteenden av nämnda slag, ska registreras enligt kriterium nr 8.

12. Nyligen använt bo

Självklart måste observatören kunna identifiera boet säkert (går ofta bra när det gäller t.ex. skata, taltrast och andra arter med typiska bon) och vidare måste det se ut som om boet varit använt.

13. Pulli/nyligen flygga ungar

Nyligen flygga ungar (bostannare) eller dunungar (borymmare). En mycket användbar kategori. Kompliceras hos enstaka borymmande arter av att ungarna mycket tidigt kan röra sig ganska långa sträckor. Således kan en del andfåglar, särskilt havslevande, dra iväg med ungarna långa sträckor från häckplatsen till bättre lämpade uppfödningsområden. I insjöar av måttlig storlek är problemet obetydligt, eftersom ungarna sällan lämnar sjön. För borymmande landfåglar är problemet nästan obefintligt. För bostannare kan kriteriet normalt bara användas en kort tid, nämligen medan ungfåglarna fortfarande uppvisar brister i flygförmågan eller ännu inte har fullt utvuxna fjädrar, håller ihop i kull och låter höra mattiggningsläten, eller på annat sätt otvetydigt visar att de måste ha häckat inom rutan.

14. Besöker bebott bo

Gammal fågel som lämnar eller flyger in i eller till bo eller bohål under omständigheter eller på sätt som tyder på att boet är bebott. Gäller främst höga och otillgängliga bon, där det är svårt att konstatera ägg eller ungar. Detta kriterium kommer till användning för exempelvis rovfåglar, som häckar högt uppe i träd eller i klippstup. Om fågeln lämnar boet och sedan återvänder dit – och i synnerhet om det sker upprepade gånger – är det mycket sannolikt att det rör sig om häckning även om varken bobygge eller matning iakttagits. Detsamma gäller exempelvis hålhäckare.

15. Bär exkrementsäck

Gammal fågel som bär exkrementsäck

16. Föda åt ungar

Gammal fågel med föda åt ungar. Normalt ett säkert kriterium, men försiktighet måste gälla för vissa arter. Tärnor och måsar kan t.ex. mata ungfåglar långt från häckplatsen, vilket särskilt gäller vid kusterna. En del arter kan också hämta föda på stora avstånd, t.ex. rovfåglar. I undantagsfall kan man kanske missuppfatta ceremoniell matning mellan två makar, men ett sådant fel torde inträffa sällan och har liten betydelse eftersom det ändå är ett gott häckningskriterium.

17. Äggskal

Äggskal påträffade. Visserligen behöver påträffade äggskal inte betyda att arten häckat just där skalen fanns då kråkor och korpar kan transportera ägg långa sträckor, dock sällan så långt att det orsakar några betydelsefulla fel i områden som är så stora som atlasrutorna.

18. Ruvande

Bo där gammal fågel iakttagits ruvande. Normalt inga problem eller tvetydigheter. I enstaka fall kan dock vilande fåglar förväxlas med ruvande. Alla måsar som ligger på åkrarna ruvar inte, men en del gör det. Så snart man ser att det verkligen är ett bo som fågeln ligger på är dock saken vanligen klar.

19. Bo, hörda ungar

Ungar hörda i bo. Kategori främst för hålhäckande arter.

20. Bo, ägg/ungar

Ägg eller ungar sedda i bo. Notera att detta kriterium inte bör användas som en slasktratt för arter där man känner sig säker på att häckning förekommit, utan man ska alltid notera det högsta kriterium man faktiskt har kunnat konstatera.